Krisplan och larmkedja på fjälltur

När någonting händer på fjället kan du behöva agera snabbt, ibland på minuter. En krisplan är inte ett dokument du tar fram för att räcka upp till försäkringsbolaget. Det är ett papper i innerfickan som låter dig agera när du själv är kall, stressad och inte tänker klart. Den här artikeln går igenom vad krisplanen bör innehålla, hur larmkedjan fungerar i Sverige och vilka kommunikationsval som faktiskt fungerar utan täckning.

Kort svar

En krisplan för fjälltur bör innehålla larmkedja, deltagarlista, anhörigkontakter, relevant information om gruppen, aktuell eller senast känd position, reträttvägar och kommunikationsplan. Vid akut fara ringer du 112 direkt. Den interna kontaktkedjan får inte fördröja larmet. Ha planen tillgänglig för minst en person till, även om ledarens telefon är låst eller skadad.

Vad krisplanen bör innehålla

Som utgångspunkt bör krisplanen gå att läsa och agera på i fält:

• Larmkedjan: vem som ringer 112 vid akut fara och vem som därefter kontaktar hemmakontakt eller organisation.
• Deltagarlista: namn, anhörigkontakt per deltagare och relevant medicinsk information. Personnummer eller annan identifierande uppgift bör bara tas med om det finns ett tydligt behov.
• Position: aktuell eller senast känd position med koordinatsystem, platsbeskrivning och tid.
• Närmaste sjukvård: akutmottagning, vårdcentral, körtid med bil.
• Kommunikation längs rutten: var kontakt kan vara möjlig, vilka luckor som förväntas och vilken reserv som finns.
• Fordon: registreringsnummer, var bilen står, reservnyckelns plats.
• Försäkringsuppgifter: bolag, kontaktnummer, polisnummer.

Larmkedjan i Sverige

För fjällräddning gäller en specifik kedja. Att förstå den hjälper dig att svara på SOS-operatörens frågor på rätt sätt.

1. 112: SOS Alarm tar emot samtalet.
2. SOS Alarm: kategoriserar händelsen och samordnar rätt resurser. Vid fjällräddning larmas och samordnas insatsen via SOS Alarm och Polisen.
3. Polisen: ansvarar för räddningsinsatser i fjällvärlden och leder fjällräddarnas arbete. Polisens ansvar för fjällräddning följer av lagen om skydd mot olyckor (LSO, SFS 2003:778).
4. Fjällräddningen: består av frivilliga fjällräddare som utbildas och utrustas av polisen och arbetar under polisens ledning. Polisen avgör vilka resurser som behövs och kan användas i det aktuella läget.

Position i SOS-anrop

SOS Alarm kan i många fall få positionsinformation från ett mobilsamtal, men du ska inte förlita dig på att positionen blir exakt eller att tekniken fungerar där du är. Operatören kommer ändå att behöva bekräfta platsen. Förbered dig på att uppge position i någon av dessa former:

• WGS84 decimalgrader: t.ex. 67.8521, 18.6543.
• WGS84 grader-minuter:t.ex. N 67° 51'19", E 18° 39'15".
• Vägbeskrivning + landmärke:"500 m sydväst om Kebnekaise fjällstation, vid bäcken som mynnar i Tarfalasjön".

Säg vilket koordinatsystem och format du använder. Skilj aktuell position från planerad och senast känd position. Svara på SOS-operatörens frågor och följ instruktionerna. SOS Alarm frågar vad som hänt, var det hänt och vilket telefonnummer du ringer från.

Kommunikation utan täckning

Mobiltäckning i fjällen varierar med operatör, terräng och enhet. Operatörernas kartor är planeringsunderlag, inte garantier. Välj kommunikation efter rutten och planera för att inget mobilnät finns:

• Satellitmeddelare: kan ge tvåvägsmeddelanden eller SOS-funktion beroende på modell, abonnemang och satellitnät. Kräver fri sikt mot himlen och bör testas innan turen.
• 406 MHz PLB: är en registrerad, personlig nödsändare med ett huvudsakligt syfte, att skicka nödlarm via Cospas-Sarsat-systemet. Registrera svensk PLB hos Sjöfartsverket.
• Satellittelefon: dyrare och tyngre än en kommunikator, men ger röstsamtal direkt. Räckvidd och tillgänglighet beror på satellitnät och abonnemang.
• Radio: kan vara relevant i vissa organiserade verksamheter för kommunikation mellan grupper. Den ersätter inte en plan för hur SOS eller fjällräddning ska larmas.

Backupplaner som fungerar

• Extra batteri och powerbank: kyla kan tillfälligt minska batteriers tillgängliga kapacitet. Förvara dem skyddat och följ tillverkarens temperatur- och laddningsråd.
• Papperskarta och kompass: alltid. GPS-enheter går sönder eller får slut på batteri.
• Signalpipa: billig, lätt, hörs långt vid sökoperationer.
• Lavinpipare, sond, spade per person på vintertur i lavinterräng. Inte krisplan i sig, men en förutsättning för snabb kamraträddning vid lavin, där de första minuterna är avgörande.

Källor och vidare läsning

• SOS Alarm, bra att veta innan du ringer 112
• SOS Alarm, ring 112 från en avlägsen plats
• Polisen, så arbetar Fjällräddningen
• PTS, så fungerar 112 i mobilnät
• Sjöfartsverket, registrering av nödsändare och PLB

Före, under och efter turen

Före turen

• Samla deltagaruppgifter och anhörigkontakter.
• Skriv ut krisplanen.
• Kontrollera täckning, hjälptelefoner och reträttvägar.
• Testa satellitkommunikator eller annan utrustning.

Under turen

• Uppdatera aktuell position dagligen.
• Ha pappersplanen tillgänglig.
• Håll koll på batterier och kommunikationsutrustning.

Efter turen

• Avsluta färdmeddelande.
• Informera anhöriga vid ändrad sluttid.
• Radera eller arkivera deltagardata enligt rutin.

Hur Turplanering hjälper

• Krisplan som A4-utskrift: du tar med pappret i innerfickan, inte bara i mobilen. Larmkedja, koordinater och kontakter på ett ställe.
• SOS-position kopplad till startpunkten, redan ifylld i WGS84.
• Deltagarinformation och anhöriga tillgängliga med samtycke. Inte spridda i mejl och Excel.